RIP MJ
Min första helt egna CD-skiva var Michael Jacksons Dangerous. Året var 1991 då jag tassade in på Skivbutiken i Gävle och sa med pipig pojkröst “Michael Jacksons senaste tack“.
Det var en sån fantastisk känsla, inte bara att omslaget var helt av kroken och att musik var fullständigt förtrollande, utan även att jag ägde något helt själv. Dessutom var CD som format något alldeles nytt och svinhäftigt, i alla fall i mitt föräldrahem. Jag hade förvisso Los Lobos La Bamba på sjua och Bryan Adams Waking up the neighbourhood på kassetband men inga av dessa var ens i närheten av vilket plats Mr. Jackson tog och kom att ta i mitt populärkulturella hjärta.
Vila i frid Mr. Wacko Jacko.
PS. Stig Malm sitter i morgonsoffan och säger, på fullt allvar, att Michael inte kommer bli ihågkommen för sin musik utan enbart för sina skandaler. IOU gillar inte Stig Malm. DS.
Simon
Stig “Fittstim” Malm alltså? Hahaha.
Arvid
Ja, det var helt surrealistiskt.
Men men, vem vet, han kanske får rätt, MJ har ju inte sålt så många plattor så han glöms nog snart bort…