Yes man
Igår såg jag den måttligt underhållande Yes Man, med Jim Carrey i huvudrollen. Filmen handlar om en dude som bestämmer sig för att säga ja till allt, vilket i den här filmen såklart betyder allt som ställer till problem för honom. Inte direkt en hjärnskrynklare, men det är väl knappast tanken heller. Anyhow, det var inte själva filmen jag tänkte skriva om – utan såklart soundtracket: musiken kommer nämligen i huvudsak från Eels.
Första gången jag hörde Eels var jag fjorton år gammal. Jag satt och tittade på Sen kväll med Luuk och fick en mindre chock när Mark Everett, det tanigaste lilla popsnöret i världen kommer ut på scen. Sminkad som Gene Simmons. Låten han spelade var Novocaine for the Soul, från debutalbumet Beautiful Freak, och jag var såld redan där.
I takt med tidens tand har har Mark blivit skäggigare och hans musik skitigare, men har jag verkligen svårt att släppa Beautiful Freak. Ska jag vara helt ärlig är nog Daisies of the Galaxy egentligen en bättre skiva, men det var ändå Beautiful Freak som startade det hela och det är den som jag rankar högst i mitt hjärta.
Både Beautiful Freak och Daisies of the Galaxy finns såklart på Spotify.